En halvmara đ
SÄ var det Àntligen dags! Dagen som jag trÀnat inför sen i Januari!
Jag vaknade innan kl 04 med hjÀrtklappning och en nervositet som inte gick att mÀta! Omöjligt att somna om.
Kickade igÄng dagen med nocco, resorb och tvÄ rostmackor med Àgg.

Hur nervös kan man bli pÄ en skala?

Vilken tur att jag hade Hanna vid min sida innan starten sÄ att vi kunde lugna vÄra nerver.
Men vilken pepp och energi att se sÄ mÄnga mÀnniskor som Àr pÄ samma plats för att göra samma sak. Springa ett lopp.

Det var blandade kĂ€nslor under loppet. Första 10 km gick okej. Sen började det bli tungt. Och riktigt tungt efter 15-16 km. Det var verkligen ren lycka att se sin hejarklack dyka upp pĂ„ olika stĂ€llenđ


Och mÄlgÄngen dÄ? Jag insÄg rÀtt snart att jag inte skulle komma i mÄl pÄ under 2 timmar. Men med den motvind och alla de backar som loppet bjöd pÄ sÄ Àr jag sjukt nöjd över att jag gled in i mÄl pÄ 2:10:04.
Och vilken kĂ€nsla! Jag Ă€r i mĂ„l! âïž






Det hÀr gör vi om!!! Nu blir det hookaloppet 10 km den 4 september! SÄ kul!
Du mÄste vara grymt stolt över dig sjÀlv, som klarade halvmaran. Bra jobbat! :)