sad
har varit mycket på sistonde.
Jag känner så mycket ilska mot mig själv varför man inte tagit bättre ansvar förr!
nu spelar det iallafall ingen roll hur mycket jag ångrar mig och hur mycket jag önskar att allt kunde
vara ogjort eller över. tydligen är det bara att blicka framåt och hoppas att allt kommer att ordna sig.
Även om allt känns tungt just nu.
ögonen känns igen svullna och jag känner mig tom.
Jag har iallafall fall världens bästa pojkvän, familj och vänner som ställer upp!
Väntar på att min älskade ska komma hem nu.
Känner mig fruktansvärt dum när saker och ting går ut över
honom. han som inte gjort någonting fel.
förlåt älskade. Jag är bara så himla ledsen!
och för övrigt kuggade jag på teoriprovet idag. det var det sista jag behövde nu.
men brukar väl vara så. motgång på motgång